Det cirkulerar just nu en lista på bloggarna, en sommarlista, om vad man drömmer att göra. För mig är sommaren den absoluta favoritårstiden, även om jag nog vet att de andra tiderna också har sina fördelar, men det är bara liksom litet lättare att leva under sommaren. Så vad jag ser fram emot under sommaren är väl nog det som de flesta finländare ser fram emot, men det är saker som tål att upprepas.

  1. Att gå i mindre kläder. Lycka är att gå utan strumpor, helst barfota. Lycka är att inte behöva ha långbyxor, rock, strumpbyxor under byxorna för att hålla värmen.
  2. Ljusa varma kvällar. De är ju redan här, men vilken finländare drömmer inte om att kunna sitta ute halva natten, utan att frysa ihjäl?
  3. Doften av solvarm häst. Hästar som stått i solen doftar på ett speciellt vis. Snusa på dem, om du har möjlighet. Det ska jag.
  4. Kanske en, eller två eller många, galopper i skogen. Om jag bara vågar. Det hisnande pirret som uppstår i magen när jag tänker tanken berättar att jag nog vågar, fast jag säkert kommer att känna annorlunda när jag sitter på hästryggen och känner hur hästen vill bära iväg med mig.
  5. Att bygga terrass. Så j*kla kul att få bygga egen terrass, utanför eget hus. Så kul. Jag ser fram emot dagar där svetten lackar och man svär över hur mycket terrassvirket, betongen och stenarna som ska till grunden väger, men det är så kul. Så kul ändå.
  6. Att få hänga med vår hund. Han är en så bra typ, egentligen, fast han skulle behöva uppfostras litet bättre. Faktum är att jag är litet bättre på det än min far när jag har mer tålamod (oftast) och därför tror jag det gör oss båda gott att hänga litet med varandra.
  7. Att min man inte är på resa varje vecka. Denna vår har han varit bortrest nästan varje vecka. Det gör att det gemensamma livet nog blir lidande och planerna för våra gemensamma projekt går långsamt.
  8. Att få vara ute. Sommaren för mig är att få vara ute och njuta dagarna långa. Älska att få insupa ren luft och se på annat än en datorskärm under sommaren.
  9. Havet. Det är sommar när man ser havet. Åh, mitt Skärgårdshav, du lockar mig så med dina eviga klippor och inbjudande, karga öar.
  10. Böcker. Tänk att få läsa en bok på vår terrass, i våra egna terrassmöbler. Tänk att få plöja igenom en serie med böcker, kanske till och med utan att höja nästippen ur boken alltför långa stunder.

 

Där. 10 saker med sommaren som jag ser fram emot. Hur ser din lista ut?

Sommaren anlände med en smäll. Fjärilar, humlor, svarta skalbaggar och flugor har surrat omkring oss i dagarna tvenne. Helgen har bestått av hundskutt, hästsnus, en vinterpäls som försvunnit (många gånger), tunnbad hos grannen, rosévin på vår terrass, stängselbygge, krattning, sommarfrisyr för hund och så mycket, mycket mer.

Behöver jag ens säga att den varit fantastisk? Det känns som om jag varit borta en vecka från jobbet och storstaden. Så skönt, så vansinnigt skönt.

Jag ser fram emot en helg i sommarparadiset. En helg där förhoppningsvis vinterpälsen åker, en helg där vi hinner hänga med typen på bilden nedan (som för tillfället är litet stum, efter en intensiv vecka på hundhotell), en helg där jag antagligen får glädjen att köra litet grus, en helg när vi kanske, kanske vågar plocka ut våra terrassmöbler, en helg där vi kanske, kanske till och med kan sitta ute och äta lunch, en helg där vi får titta ut genom vårt eget fönster och beundra utsikten utanför och bara andas.

Så mycket mer behövs ju inte.

20161227_134733

Fotografen har visst varit litet darrig på handen, men så kan det gå.

 

I samma veva som världen nås av budet att Chris Cornell gått vidare, nås jag också av budet att jag är friskförklarad. Livet är ironiskt. Ändå måste jag dra en suck av lättnad, över att äntligen, äntligen få gå vidare i livet och åtminstone delvis lägga en del av det som hänt denna vår bakom mig.

Det är oroliga veckor som glider förbi. Mannen fortsätter sitt resande varje vecka, vilket gör vardagen svårare, det är läkartider som förhoppningsvis ger bättre resultat än senast, det är tandläkare, det är återupptagen träning, konditionstest och eventuellt 2,5 månader kvar på mitt jobb. Om nätterna kör ambulanserna i ilfart utanför vårt fönster med sirener och blåljus, och de legendariska byggena på vår gata börjar alltför tidigt med buller och bång.

Samtidigt som allt är en enda röra är jag också så väl medveten om våren, om det gröna gräset, om att sommaren nog är på kommande. Ändå är jag lättirriterad och sysselsätter mig med brödbak och nässelvåffelstekning när jag inte tränar eller läser böcker.

Konditionstestet visade att jag borde gå upp i vikt och att jag har en svag muskelmassa. Hur det går ihop efter tre år på gym och husbygge är mer än jag förstår. Samtidigt påstår testet också att jag har alltför litet proteiner i kroppen. När jag frågade personen som var ansvarig om vad det kunde bero på så hade han inget svar, bara att jag kan ju börja lyfta tyngre vikter. Tja, så de där stockarna och brädorna som jag släpat i flera år redan hade alltså ingen effekt. Dystert.

Till helgen utlovas sommar och jag hoppas på att kanske få slänga vinterpälsen. Jag väntar på litet stabilitet efter en kaotisk vår, samtidigt som jag väntar på något som jag inte riktigt vet vad det är. Jag lyssnar på tyngre, mörkare musik än på länge utan att riktigt veta varför. Rammstein och Kent är mitt i allt högaktuella igen. Det är något som skaver och ibland undrar jag hur jag riktigt mår efter våren som gått. Trots att jag vet att jag har det så bra så kan jag på något vis ändå inte riktigt låta bli att undra hur mycket man ska orka med. Så biter jag ihop och tänker att imorgon kanske jag är litet klokare än idag.

 

Jag minns att i någon av dessa femtioelva frågeformulär jag fyllt i på min blogg ska man ange det fulaste ordet man vet. Jag har aldrig riktigt varit säker på vilket ord som jag verkligen ansett vara det fulaste i vår vokabulär, vilket ord kan nu förtjäna en sådan titel? Under förra veckan kom jag dock underfund med det.

Det fulaste ordet enligt mig är skilsmässa.

Det fulaste ordet är skilsmässa, för även om jag inte själv genomgått en (tack och lov för det!) så ser jag en så stor sorg bakom det ordet, så många krossade drömmar, så många dina-mina-våra-barn, så mycken smärta och ångest bakom det ordet, så det måste bara vara det fulaste ordet i våra liv.

Jag har ibland försökt tänka mig in i ett liv där jag inte skulle ha min man vid min sida. Gud ska veta att visst har den tanken funnits under våren som ett spöke i bakhuvudet under alla våra diskussioner – tänk om han säger att han inte längre vill vara med mig, när jag säger att jag inte är redo att föda barn? Men han har aldrig gjort det, tvärtom. Ändå vet jag att man inte kan ta kärlek för given, ändå vet jag att man måste se den andra varje dag, ändå vet jag att 50 % av finländarna skiljer sig.

Men smaka på ordet. Smaka på ordet skilsmässa, eller separation som många också väljer att kalla det. Tänk på att inte längre få se den partner som varit den viktigaste människan i ditt liv, kanske under många år. Tänk att inte längre ha någon att dela dina drömmar med, eller någon att drömma med. Tänk att inte längre ha någon att gå hem till. Tänk att inte längre få ha dina ringar på fingret, de ringar som jag åtminstone bär med stolthet. Hur kärleken så lätt kan försvinna och bytas ut i så många andra känslor, så mycket mer negativa känslor, det är inte lätt att förstå.

Men ja, det är entydigt. Det fulaste ordet i vårt svenska språk är skilsmässa.

Positiva saker just nu:

  1. Efter en helg i ett vintrigt Österbotten är det ett mirakel att komma hem och se att gräsmattorna är gröna, träden börjat få löv och att planteringarna i parkerna är på gång för fullt. VÅR du är här! (att det snöat/haglat litet idag lever jag med när det är grönt utanför mitt fönster).
  2. Min rygg är inte frisk efter helgens tåg och släktsittande, men jag orkar inte riktigt bry mig mer utan tänker gå på gym idag ändå. Min rygg kan snart börja se sig där bak, för att vara riktigt ärlig. Tips: ramla inte omkull på gatan och hugg tag i din partner, det sätter sina spår också ett större antal år senare än vad du själv tänkt.
  3. Jag hade ett löjligt bra två timmar långt möte idag. Ah, håll alla tummar och tår för att arbetsplatsen har råd att ha kvar mig i höst så jag hinner förverkliga alla fantastiska planer!
  4. Sommar. Oavsett om jag har jobb eller ej efter sommaren är sommaren på kommande och det är underbart.
  5. Trevliga luncher. Idag lunch med en god vän som jag ser alldeles för sällan. Ibland är luncher bara så bra.
  6. Läkarbesöken borde snart vara över. Ett sista blodprov och så hoppas jag på att jag är friskförklarad. Så svårt och tungt det kan bli ibland.
  7. Böckerna. Jag läste just Da Vinci-koden och nu är det dags för Angels and Demons. Jag återupptäcker vår bokhylla och jag blir så glad, så glad över alla böcker jag hittar där.
  8. Vår stuga – jag kunde klappa den varje gång jag besöker den. Klappa den för att den är så fin, klappa den för att den är vår, klappa den över att vi får forma den precis så som vi vill ha den, klappa den för att vi byggt den. Hur materialistisk har jag inte blivit mitt i allt?
  9. Rödvin. Jag har druckit så gott rödvin i goda vänners lag den gånga helgen. Och det är så roligt att bland min mans släkt ha några riktiga stjärnor att pimpla rödvin med och skratta natten lång.

Efter att ha konstaterat att det utlovats 0 (!!!!) grader i Österbotten i helgen och vi ju är på väg mot tundran, måste man försöka trösta sig med följande länk:

http://www.boredpanda.com/cute-wholesome-dog-puppy-memes/?page_numb=1

Hej vinterrock, hej vinterstövlar, hej yllesockor – jag trodde jag sluppit er redan.

Jag har inte riktigt berättat så mycket om vår Romresa. Behöver jag säga annat än att vädret var fantastiskt (jag gick utan strumpor och i t-skjorta varje dag) , vinet underbart gott (löjligt hur gott rödvin kan vara), sällskapet givetvis det bästa och resan, resan så fantastiskt bra som den bara kan vara. Min man tog förstås en massa bilder under resan, men jag tänkte bara dela dessa två med er, som jag själv tagit.

Nedan ser ni först utsikten från Janiculum, ett av mina absoluta favoritställen i Rom. På andra sidan Tibern hittar ni denna pärla. Nära oss är också finska konsulatet, som ju måste ha en av de bästa utsikterna som ett finskt konsulat har i världen. Men utsikten, utsikten vänner, den måste upplevas. Härifrån ser du allt.

20170414_135500

Och här då? Varför denna bild? Jo, på bilden ovanför ser ni Vittorio Emanueles monument till höger. I denna bild är det längst till vänster. Bilden är tagen från Trajanus marknad, en bortglömd pärla, dit alltför få turister tycks hitta. Tidvis var vi ensamma i marknadskorridorerna. Så vansinnigt coolt att gå i denna marknad, var det funnits över 100 bodar och där en del av området öppnades först 2015. Här har delats ut säd till romarna så att de inte skulle svälta, här har det sålts parfymer och oljor och det är så mäktigt, så mäktigt. Ruinerna som ni ser på bilden har varit Trajanus forum, som till en stor del idag är under Roms gator. (Jag har aldrig tidigare tänkt på den kulturskatt som ju måste finnas under gatorna i Rom, men åh, tänk att få vara arkeolog och gräva upp en gata i denna stad!) Till vänster, nära byggnadsställningarna, Peterskyrkan.20170416_155005

Vi hann också se den näststörsta kyrkan i Rom, var vi ramlade över Paulus grav (som också varmt rekommenderas om man vill fly turistströmmarna), njuta av de största termerna i Rom (dock inte så välbevarade och något röriga när de byggts om till sädesförråd och kyrka etc), samt besöka Vatikanen igen och se de muséer vi senast inte hann med.

Vi hittade också ”vårt” träd, där min man ställde den evigt unga frågan och det visade sig vara ett livskraftigt olivträd med en massa oliver på. Så fint att få se ”vårt” träd må så väl. Det ger oss hopp om att vår kärlek också ska bestå. Jag behöver väl inte nämna att vi givetvis tog bilder därifrån, men de kan jag inte dela här, de bilderna är alldeles för privata.

Åh Rom. Vi vet redan vad vi vill göra nästa gång. Min man drömmer om Via Appia, jag drömmer om Villa Borghese och de kapitolinska muséerna. Kanske, kanske också Castel Sant Angelo vore värt ett besök, kanske.

Oh well, det finns en orsak till att jag avskyr tisdagar. Så som när de set ut som detta:

  1. Du har egentligen inte sovit något inatt, för de har byggt utanför fönstret hela natten igenom. SurrsurrPANG. SurrsurrPANG säger det ännu i ditt huvud många timmar senare.
  2. När du drar ifrån gardinen på morgonen snöar det. Inte litet utan en fucking snöstorm den 25 april.
  3. När du väl kommer till jobbet efter vandring i två kilometers snöstorm känner du hur iskalla knän du har, inte så överraskande när du övergått till tunnare strumpbyxor som ju endast är 100 den (….). I övrigt hart du gett upp och dragit vinterstövlarna på dig tillbaka. Jag menar, 2 grader varmt + snöstorm = vattentäta vinterstövlar.
  4. Under vandringen till jobbet har du ett missat samtal med ett besked från läkaren som du absolut inte ville ha. Tillbaks till ruta 1, när du trodde att du var på ruta 10 och mer åtgärder behövs.
  5. Ingen lösning på färjstrejken i helgen inom sikte. Snarare tvärtom, nu börjar det talas om att nödtransporterna måste garanteras så.. I bästa fall kommer vi inte ut till stugan över den längre helgen.
  6. Mannen är borta. Som alltid den senaste tiden. (å andra sidan, tur för honom med tanke på mitt pissiga humör imorse).

Hej hallå liksom, kunde det åtminstone bli vår?