Ny tid, ny vecka

Jag har alltid varit litet svag för måndagar. Ny vecka, ny start liksom. Denna höst är jag dock litet ambivalent till måndagar, när jag har lyckats klämma in två kurser på samma dag. Det blir litet mycket och litet intensivt.

Helgen var skön med goda vänners sällskap på fredag och fem vinflaskor på fyra personer. Urf. Trots detta var livet bra också på lördag och vi roade oss med att städa, handla mat och sådant där som hör veckosluten till. Igår köpte vi nya vinterskor åt mig, så nu har jag faktiskt ett par hela vinterstövlar. I slutet av förra vintern hade jag tre par trasiga och då insåg jag att det var dags att göra något åt saken..

Nytt är också att jag idag testar på en dyna som man skall ha under baken, på stolen förstås, när man sitter vid skrivbordet. Den gör så att du inte skall sitta så statiskt, utan att du rör på dig litet hela tiden. Efter fem minuter är jag litet förälskad i den redan, när min rygg mår bättre.

Ha en glad måndag alla ni, jag skall försöka fortsätta tänka positivt även ikväll 19.30 när min dag tar slut. Vi firar halvårsförlovningsdag idag och det skall vi fira med att beställa ett fotoalbum på nätet med våra Rombilder. Fabulous.

Kärlek

På måndag firar vi ett halvt år som förlovade. Det kanske låter som en liten sak, men egentligen är det så stort så man fortfarande inte riktigt förstår det. Det är ett halvt år sedan vi var i Rom, det är ett halvt år sedan han ställde mig en av de största frågorna i livet, om inte den största frågan. Det är ett halvt år sedan vi fumlade på varandra ringarna med ovana och nervösa fingrar där på Palatinen under vårt träd, där våren kommit till Rom dagen innan och löven just börjat spricka ut, där var apelsinernas/mandarinernas orangea färg var en skarp kontrast mot den mörkgröna färg träden omkring hade. Det är ett halvt år sedan det kom in en liten familj med mor, dotter och far i det lilla avskilda området vi stod i och fadern såg precis på oss vad som just hade hänt. Det syntes på hans min, hur han sprack upp i ett stort leende.

Det är ett halvt år sedan den där bubblande, vansinniga lyckan som bar oss genom hela vår Romresa. Som inte går att beskriva, men det enda som verkligen existerade var mannen i mitt liv och jag. Världen snurrade runt oss de dagarna. Det är den där resan när jag ibland måste se på hans finger, bara för att se att han verkligen hade en ring där, en ny skinande ring, som aldrig funnits där förr. De ringar som visar att vi hör ihop, som visar att jag är hans och han är min. Inte så att vi äger varandra, men för att vi frivilligt vill visa att vi tillhör varandra. Den där ringen som jag fortfarande ibland förvånar mig över att han bär och vill bära. Det är en kärlek och känsla så stor att den nästan gör ont och som gör att så mycket annat blir betydelselöst.

Det firar vi på måndag. Det största och något av det allra vackraste som kan hända en. Och något av det allra mest ofattbara, det att någon vill och kan älska dig så mycket och att du vill, får och kan älska tillbaka.

Ny människa!

Ah, en halvtimmes massage visste minsann var den satt! Jag är som en ny människa och smärtorna i korsryggen är borta. Massören sade åt mig att jag borde försöka slappna av, antagligen kommer dessa smärtor delvis från det att jag börjat spänna mig efter att jag föll i vintras..

Ack ja, det berömda slappna av. Det har jag testat på redan på hästryggen. Det går väl varierande bra. Men nu vet jag åtminstone hur jag kan förbättra saken. Och massagen var löjligt skön.. I väntan på nästa gång!

Ett fullständigt kaos

Är det för första gången på väldigt, väldigt länge inte alls. Jag har valt att arbeta hemifrån idag och det är bara så vansinnigt skönt. Förutom att äta av palsternackssoppan i kylen som måste ätas upp har jag också hunnit med att föra två par skor till skomakaren runt hörnet och hämta dem (tack skomakaren på Fredan, du är guld värd, snabb och billig) och på hemvägen hunnit sticka mig in till frissan nedanför vårt hus och bokat tid tills imorgon.

Så imorgon skall jag både på massage och klippa mig. Det heter vardagslyx! Och SÅ jag behövde denna tid för mig själv. Helt otroligt skönt.

Givetvis har det också blivit en del jobb, en del tankar på hemsidor och krigsinvalider som inte är tillräckligt invalidiserade för att få stöd som betyder något.

Ljuva tisdag, jag som alltid brukar säga att jag inte tycker om tisdagar – hur kan jag tycka så? Ännu återstår litet jobb, omplantering av blommor och träning innan jag är färdig med dagen. Kanske också litet räknande i och med navigationskursen. Om jag känner mig manad. Igår skrev jag åtminstone en kort uppsats till den andra kursen, finskan. Ibland är även jag effektiv. Ibland.

Idols

Jag fick just byta kanal när den stackars killen som skulle sjunga Bed of Roses inte riktigt klarade av sitt uppdrag. Jag undrar om det tyder på ett starkt självförtroende eller en dålig självbevarelsedrift när man ställer upp, trots att man borde veta att man inte kommer vidare?

Eller är vi verkligen så blinda för våra egna sångröster, så vi inte vet hur vi själva låter? Eller uppmuntrar oss omgivningen tills dess att vi skämmer ut oss, så man är en schysst kompis, istället för att säga sanningen?

Då tror jag det är bättre att redan från början ha fått höra att man nog inte är så bra på det där med sång. Även om det trycker ner en i skorna ibland, ställer man åtminstone upp i Idols och blir superbesviken när man får höra sanningen av domarna, när man redan planerat en karriär inom sångbranschen. Å andra sidan kan det ju förstås gå fel också om man är tillräckligt nervös.

Only God knows.

Dagens

Så var det måndag igen. Swosch sade helgen. Igen. Jag hann med ledarskapskurs på fredag kväll, Nationalmuseum, rödbetssoppa, vindrickande och Rakkauden rasvaprosentti. Jag hann också med fyra torg och en begagnad Roy Orbison-skiva på söndag. Glädjande nog i mycket gott skick. Resten av söndagen gick åt till att räkna navigationsuppgifter, kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig.. Nu håller jag tummarna för att det inte skall vara såhär mycket varenda vecka, för det vet jag inte riktigt hur jag skall hinna med.

Egentligen tycker jag att läxor för vuxna är något onödiga. Alla har ändå så mycket med jobb, familj och så vidare så tanken på att man skall ha tid att sitta och räkna en hel dag är nog något absurd.

Nåväl, jag har gjort min läxa. Idag blir det både finska- och navigationskurs. Så lär det fortsätta hela hösten. Ah, jag som så har tyckt om mina lugna måndagar.. Nåväl, det är ju en höst. Det är bara att konstatera att det inte finns utrymme för socialiserande i veckorna om man skall hinna träna. Vilket jag måste, när vi sitter alltför mycket på våra jobb. Att sådant.

Glad måndag på er!

Fredag

Efter ett stenhårt zumbapass igår kväll känns världen litet lättare. Åtminstone var jag för en liten stund 450 kalorier mindre. Årets första riktigt ordentliga träningspass – utan strejkande lårmuskler och med en känsla av att jag skulle ha kunnat fortsätta hur länge som helst! Och jag kunde till och med sova efteråt.. Tänk!

Sista dagen av denna stressiga vecka, som avslutas med ledarskapskurs för kvinnor. Sakuti så arg och ledsen man blir när man läser om att kvinnor i min ålder har svårt att hitta jobb pga det räknas med att de skaffar barn inom några år. Usch och tvi!

Men. Nu skall jag glömma det och gå tillbaka till min ljuva (mörka) fredagsmorgon när jag fortfarande känner mig fräsch efter gårdagens träningspass.

Tiddelipom vänner, helgen börjar snart! Och nästa vecka hinner jag träna tre gånger. Hurra för det! ÄNTLIGEN!

Den stora tröttheten

Utanför fönstret är det grått, tyst och mörkt. Mörkret sprider sig in i arbetsrummet och dödar effektiviteten och skapar en stor gråhet. Mötena tar över varandra och det är bara alltför mycket just nu. Möte klockan 8 imorse, lunchträff klockan 11.30 för att öva finska, nästa möte 13.30 och i värsta fall ännu ett möte klockan 17. Och sisådär 15 kilo äppel som väntar på behandling där hemma. Träningen kan vi glömma (igen) om det sista mötet blir av.

Jag har inte hunnit/kommit ihåg/orkat kontrollera vad som hände på navigationskursen. På måndagarna skall jag också gå en finskakurs, där vi tydligen skall ha läxor. Stööön. Imorgon kväll skall jag på en ledarskapskurs som gör att jag är hemma klockan 19.

Igår ringde jag min kusin som berättade att hon var gravid. Ja, jag är superglad för hennes skull men så länge de inte skaffade barn behövde inte heller jag fundera på det. Nu kommer det mitt i allt mycket närmare. Och jag var liksom inte riktigt redo för det. Var är nu min buffert? Det kommer alldeles för nära nu och jag kan tänka mig mina föräldrars glädje och deras tankar om att snart är det väl vår tur. URK! Jag är inte där än.

Kom igen livet, give me a break liksom.

Vinuppdatering del 1

Det bubblar bra i badrummet. Tydligen har vi gjort något rätt. Nu får det stå så i några dagar och sedan kommer nästa moment.

Igår roade vi oss med äppel hela kvällen. Mos, paj, torkade äppel och vin. Vår frys är klart för liten.

Äppel, peppel, pirum, pärum, puff..

Tror jag ramsan börjar. Är det någon som kan resten? Det är en av dessa ramsor ens morföräldrar berättat för en som liten, men jag har tappat resten. Precis som ramsan om Ellen, dellen och hur den går sedan minns jag bara inte.

Oavsett. Det är mycket nu. Helgen innebar att jag lade många kilometrar bakom mig. Helsingfors-Nagu-Vasa-Umeå-Vasa-Helsingfors blev det. Jobb 16 h på lördag. Och förra veckan var jag hemma en kväll. Igår skippade jag navigationen, helt enkelt för att tågen från Vasa inte går så som jag önskar och jag skulle ha haft en timme på mig att ta mig hem, hämta böckerna, äta och springa iväg till kursen. En omöjlig kombination. Så det blev ingen kurs.

Och ramsan då, varför jag började med den? Vi fick sisådär 20-30 kilo äppel av mina föräldrar i helgen. Mina föräldrar drunknar i äppel i år nämligen. Så nu blir det äppelmos, torkade äppel och ett experiment med äppelvin för hela slanten. Få se vad äppelvinet blir. Sedan skall vi lyssna på sången om hundar och ungar och hembryggt äppelvin och dricka vårt vin, om det blir till något.

Denna vecka mycket program igen. Imorgon får vi en god vän på besök, skoj! Han får också sin slev av äpplena tror jag, i en eller annan form. Och på fredag skall jag delta i ännu en kurs, en kurs om ledarskap för kvinnor.

Hej bara, det är som sagt mycket nu!