Jag har just gjort något riktigt modigt. Men vad det är vågar jag inte berätta än.
Istället önskar jag er en riktigt glad och skön wapp! Vi firar i år på Vårdberget. HURRA för det!
Arkiv för månad: april, 2015
En vecka av det nya livet har gått. Hittills har jag hunnit med två arbetsansökningar, en intervju och idag skall jag ringa om följande jobb.
Vi har också hunnit ha mamma på besök, spenderat en sen lördagskväll i gott sällskap och besökt Ecco outleten i Vanda. Vårt hus har anlänt till Nagu och vi skall se på det i övermorgon eller så. Eller vi får beundra förpackningarna som vårt hus är i. Spännande tider.
Fortfarande är jag lugn. Det som stressar mest är när människor tycker att jag borde vara stressad. Det tycks inte liksom vara tillåtet att luta sig tillbaka litet, andas och iaktta livet i lugn och ro. Onej, man skall stressa, jäkta och helst planera hela sitt liv på en gång.
Håh, ibland blir man så matt av sin omgivning.
Som tur har jag en mor som säger att det gick som det gick inte har något med mig att göra och att jag skall njuta av lugnet. Som tur har jag en man som tycker det är skönt att jag är så lugn. Igår hade vi en lång diskussion, eftersom jag också funderar på att söka jobb i en annan stad. Som tur har vi en hund som ännu lever. Som tur har jag en far som ännu njuter av det gamla begreppet ferier, så han kan vara ledig från och med snart om det behövs.
Så, det positiva överväger klart det negativa. Så låt mig andas. Låt mig se denna vår med sina skyfall, blad på träden, scilla i backarna, påskliljor och låt mig få njuta av fågelsången. Snälla omgivning, du behöver inte tro att jag går här hemma och oroar mig hela tiden, dels finns det så mycket annat, dels försöker jag faktiskt hålla borta oron och sist och slutligen vet jag att inget blir bättre av att jag oroar mig.
Så var den här. Den första dagen som arbetssökande. Så, vad gör man den dagen?
Tja, man vaknar med en litet tom känsla och funderar på vad man skall göra när man inte behöver rusa upp för att logga in på jobbet eller läsa mejlen.
Sedan fyller man i informationen som behövs när man anmäler sig som arbetssökande och tänker nästan få något fel på sidorna.
Sedan för man skor till skomakaren, går till posten efter ett paket och köper mjölk eftersom man skall äta gröt.
Så jagar man någon som skall lossa vårt hus som kommer till Nagu imorgon.
Sedan går man på iltapäivätreenit – helt VANSINNIGT skönt!
Så ringer man om ett jobb och pratar med en människa som man HÖR hur bra typ personen ifråga tycker att man är. TÄNK!
Efter det blir det promenad med god väninna. Maajusille morsian och Criminal Minds avslutar dagen.
Där emellan har jag också hunnit byta dukar, hänga tvätt, läsa litet och nästan somnat på soffan. Och min väninna sade att jag såg SÅ fräsch och glad ut. Tänka sig, så bra den första dagen som arbetssökande gick. Tänka sig!
Jag som förväntade mig tårar och tandagnisslan. Kanske posivitetstänkandet hjälper?
ja, nu blev det ju alltså då en paus igen. Mitt jobb rök i söndagens val – så som det kan gå när det är valtider. Samtidigt har jag litet svårt att vara hemskt ledsen över det, jag var ändå på väg bort och hade hoppats på att hitta något annat tidigare. Om det är så att jag blir arbetslös – jag var faktiskt just på en ny anställningsintervju, så känns det inte som att världen går under – just nu.
Mitt liv har gått i ett högt tempo den senaste tiden, sedan förrförra hösten, nrä vi började fundera på bröllop har det sagt SWOSCH. I något skede kunde jag sätta mig ner och fundera litet på vad jag vill och hur jag vill.
Den största rädslan är att arbetslösheten varar länge. Det är den tanken som just nu ger litet ångest om nätterna, min man är lagom på en arbetsresa just nu, och det är också den tanken som får det att vända sig i magen på mig.
Livet tar oväntade vändningar, men jag brukar ha en tendens att komma ner på fötter. Vi får hoppas att det även gäller denna gång.
Vår älskade fyrbente vän lever åtminstone ännu och är på LÖJLIGT gott humör, så vi hoppas han orkar ett tag till.
Denna vecka. Denna vecka är allt annat än trevlig och känslorna hoppar än hit, än dit. Jobbosäkerheten är ett stort svart moln som svävar över en och som om det inte räckte, så fick vår hund, aka min fyrbente lillebror, domen att hans njurar är slut.
håhå, varför måste alla otrevligheter komma på en gång?
Ser man det positiva så verkar vår hund åtminstone delvis kunna äta dietmat (helst inte mycket rött kött och dietknallar) och jobbmarknaden verkar litet röra på sig.
Men ni vet, ibland undrar man nog hur mycket man skall klara på en gång. Egentligen är människan ett otroligt djur, med tanke på hur mycket skit vi ibland kan ta och ändå hållas på benen. Hur vi mår inombords är ju en annan sak.
Det är fyra dagar kvar till valet nu. Herrejess så nervös jag är tidvis. Imorse publicerades en gallup som sade att det är mycket jämnt i den valkrets han (min chef) kandiderar i, vilket ju inte var någon nyhet, men han räknades ändå upp som en som hade goda chanser. Gah, så nervöst.
Oavsett. Jag är redo att gå till KELA på måndagen om så skulle bli. Jag har en back-up plan på en tidigare chef jag kan kontakta och tigga om deltidsarbete av. Jag har räknat ut min arbetslöshetsersättning.
Nu är det bara att hålla tummar och tår på söndagen, själv kommer jag nog att vrida mig av ångest på valvakan.
Den bästa just nu.
Livet är allt litet bättre när man försöker se det positiva. Jag kunde inte ens vara arg på min man imorse på allvar, trots att han smällt till mig en tre-fyra-fem gånger inatt, så jag till slut insåg att jag nog inte kommer att somna om. Med tanke på att det var första gången på två veckor som vi sov i en dubbelsäng så kanske det är helt förståeligt.
Att solen fortsätter skina gör också sitt till. Planerna för helgen är inte så stora, men ett besök till IKEA kan stå på listan. På måndag skall jag beställa grus. 160 euro skall de ha för ett lass på två kubik med transport. Det är billigt det, efter ett byggnadslov som kostade sisådär 1200 euro. Älska Naguföretagen och de tjänstvilliga Naguborna. Älska dem. Verkligen.
Glad helg till er – kanske ni har större eller mindre eller lagom planer ni också?
Även om jag älskar mina föräldrar väldigt mycket, så är det vansinnigt skönt att vara hemma efter att ha umgåtts med dem i två veckor. Efter att ha bott hemifrån i över tio år, så uppskattar man allt mer de egna rutinerna, det egna hemmetoch de egna spåren. Friheten hemma är så mycket större, än hos föräldrarna.
Framförallt är det konsten att hinna andas jag ibland saknar hos mina föräldrar. Som läget är just nu så är den enda tiden jag hinner andas den tid man borde sova. Efter några dagar av detta så får jag litet fel i hypofysen så att säga och har lust att dra mig undan och stänga en dörr om mig. Tyvärr är det inte möjligt just nu.
Men snart, snart är det möjligt – åtminstone i Nagu, när vi får vårt eget. Tänk!
Påsken tillbringades som planerat i Nagu. Lärkorna hade återvänt, skrakarna dök i viken, hjortarna rusade på ängarna, narcisserna spirade i rabatten och allt sjöng och brusade av vårglädjen. Mycket hann vi med, riva boden och wc:n stod på schemat och de är nu nere.
Till näst blir det att börja fundera på vårt bygge. Hej bara! Det tar sig med stormsteg just nu och nästa sak är att beställa grus och sedan börja gräva. Åh, äntligen händer det något annat än alla tråkiga räkningar som droppar in genom postluckan.
Mitt välmåendeprojekt går hyfsat. Jag väntar på att ha tid att sätta mig ner en stund där hemma imorgon kväll och fundera litet lagom på det hela. Igår funderade jag på vad jag skulle vilja göra om jag hade tre månader kvar att leva och slutresultatet var att mitt liv faktiskt ÄR rätt bra. Det kanske är det som är grundproblemet i dagens samhälle, samhället tutar i oss att vi aldrig, aldrig, aldrig får vara nöjda med var vi har, utan vi skall hela tiden konsumera mer, gå ner litet till i vikt, eller göra si eller så för att vårt liv skall bli ännu bättre? Tänk om vi bara kunde få sitta på en bryggända och se alla fåglar som flyger och simmar förbi och andas litet ibland? Tänk om?
Stephs blogg 