Det är någonstans mellan jul och nyår, jag översvämmas av reklammejl från alla håll och kanter, är alltid blöt efter ridturerna och läser en drös med böcker. Just nu betar jag av ett kapitel i Stephen Hawkings A brief history of time efter att ha ridit en dramatisk timme där en ryttare åkte av och blev påtrampad av en häst.
Jag minns inte när jag senast skulle varit såhär ledig och det är ovant. Det är ovant att unna sig själv att inte göra mer än att rida en timme eller ta ut hunden under dagen medan det är ljust. Det är ovant att få sitta så mycket i soffan som jag gör och att få fokusera på en bok. Det är ovant att ångesten inte river i mig medan jag läser. Visst försöker den knacka på ibland, men det är en njutning att kunna skuffa undan den och tänka att den inte har plats. Visst försöker den ta sig nya uttryck, inte sover jag gott alla nätter, men majoriteten vilket är lustigt.
Schemat är alltså enkelt. Motion utomhus, långa nätter, mycket böcker och lika mycket uselt väder. Förutom det usla vädret är livet alltså riktigt skönt. Å andra sidan är det väl tack vare det usla vädret som man kan ta det s lugnt.
En god fortsättning mina vänner, må livet småningom segra igen och bli mer njutbart!
Åtminstone i vår lilla stuga på paradisön. Jag är så redo för litet ledighet, har mentalt redan börjat varva ner och orkar inte ens riktigt stressa upp mig trots ett extremt och aggressivt jobbmejl som jag hittade imorse. Så tröttsamt att folk ska ta ut sina aggressioner på oss som inte kan så mycket åt saken. Personer som dessutom tolkar lagar som de själva vill. Att bli ifrågasatt vad man gör för att förtjäna sin lön är ju verkligen glädjande. Glad torsdag liksom.
Oavsett. Julstämningen ja. Ledighet. Sista terapisessionen på en månad igår, så vansinnigt skönt att få avsluta med något litet lättare. På nästa års sida fortsätter det igen, men just nu är jag rätt okej. Vi jobbar med att jag ska bli bättre på att ta emot positiv feedback från folk, en sak som är löjligt svår hur absurt det än låter. Varför är det så mycket lättare att ta emot det negativa, än det positiva? OBS! det har inget att göra med galningen ovan, det orkar jag inte bry mig om.
Vi bryter mot rekommendationerna under julen och kommer att resa. Hemska oss. Vi kommer ändå att isolera oss mer eller mindre helt och hållet i en veckas tid här nu, så månne inte de värsta virusarna skulle ha drabbat oss före det är julafton, om så vore. Så litet folk som vi ändå träffat den senaste tiden är det extremt osannolikt ändå. Jag vet att vi inte borde resa, men tänker att när man har en egen stuga att isolera sig i före man ser någon så kan det väl inte vara så farligt? Jag är väl medveten om att det är naivt att tänka så, men vi kan inte sluta leva helt och hållet heller fast det är en pandemi. Den mentala hälsan klarar inte det.
Andra saker som händer är att jag tappar min nya telefon i asfalten och den går sönder. Kaputt. Skärmen bara blinkar. Jag som skulle göra en god gärning och köpa en begagnad telefon i gott skick är istället en stor miljöbov som måste köpa två telefoner inom loppet av ett halvt år, när jag lyckas tappa den nya telefonen inte en utan två gånger så den inte alls mår bra. Första gången i stallgolvet, andra gången i asfalten. Mina tidigare telefoner har galant klarat det och pansarglaset har tagit smällen, så inte på denna telefon. Men i förrgår köpte jag en ny begagnad telefon och glädjen är stor, även om det blev dyrt. Som tur täcker försäkringen åtminstone en del.
Men snart, snart är det dags att helhjärtat få gå in i årets julstämning. Det ska bli så skönt att med gott samvete få läsa böcker dygnet runt om man så önskar. Att klappa hund och hästar. Att äta lagom med choklad. Att dricka glögg, med och utan spets. Att få leva utan väckarklocka. Att få äta god mat. Att få ta långpromenader på dagstid. Att bara få andas och njuta litet av tiden som är här och nu, istället för att fokusera på allt som borde göras.
Jag hoppas ni alla som läser det också får en riktigt god jul. För det är vi alla värda.
Stephs blogg 