Det är en vanlig onsdag med hemmajobb. Det är en vanlig onsdag med hemmajobb med tvättmaskinen på i bakgrunden, med mannens zoom/teamsmöten i arbetsrummet medan jag sitter i soffan och ser ut genom fönstret och ser marssolen.
Det är en vanlig onsdag där jag borde skriva utlåtande, skala potatis (händer extremt sällan måste jag erkänna!), träna och ta bort mitt flagnande vårnagellack som jag använde för första gången på två år. Det är en vanligt onsdag där jag redan varit på en kort morgonpromenad i kylan, där jag redan skrivit i min lyckodagbok, där jag redan pratat kort i telefon med min mor.
Det är en vanlig onsdag som knappt börjat och där det redan hänt så mycket. Det är en vanlig onsdag där jag ser fram emot att läsa ut min Suomen Kuvalehti (med tre eller fyra nya som väntar i en hög), det är en vanlig onsdag där världen är oändlig och ändå så begränsad av oss själva.
Det är en vanlig onsdag som antagligen avslutas med Poirot och koffeinfritt kaffe i soffan. Det är en vanlig onsdag där livet är ganska skönt. Det är en vanlig onsdag där jag tvättat hela klädhögen med fläckar som inte går bort med galltvål, så befriande.
Den vanliga onsdagen någonstans mitt i livet. Onsdagar, ofta en rätt bra dag när man överlevt tisdagen. Onsdagar. En mjuk start på en kommande helg. Onsdagar. Mittwoche är mer beskrivande. Dagen när man stigit upp 3/5 morgnar för veckan. Onsdagen. En så mycket bättre och vänligare dag än den utmanande, tunga, tuffa tisdagen där allt och inget ska göras.