Jag fick just byta kanal när den stackars killen som skulle sjunga Bed of Roses inte riktigt klarade av sitt uppdrag. Jag undrar om det tyder på ett starkt självförtroende eller en dålig självbevarelsedrift när man ställer upp, trots att man borde veta att man inte kommer vidare?

Eller är vi verkligen så blinda för våra egna sångröster, så vi inte vet hur vi själva låter? Eller uppmuntrar oss omgivningen tills dess att vi skämmer ut oss, så man är en schysst kompis, istället för att säga sanningen?

Då tror jag det är bättre att redan från början ha fått höra att man nog inte är så bra på det där med sång. Även om det trycker ner en i skorna ibland, ställer man åtminstone upp i Idols och blir superbesviken när man får höra sanningen av domarna, när man redan planerat en karriär inom sångbranschen. Å andra sidan kan det ju förstås gå fel också om man är tillräckligt nervös.

Only God knows.