YLE gör just nu en undersökning om hormoner, som jag vill rekommendera alla kvinnor att fylla i.
Mer noggrant sagt handlar förfrågan egentligen om p-piller och dess effekter. Ptja, själv har jag inte en dag ångrat när jag äntligen tog steget bort från hormonerna och började se mig omkring efter alternativ. Efter detta har jag dock blivit ifrågasatt av äldre gynekologer om varför jag inte vill äta p-piller, detta trots att jag inte överhuvudtaget var där för att diskutera preventivmedel utan för att jag ville kontrollera att en infektion gått över. Den personen skrev jag svidande kritik om till läkarstationen.
Att hormoner verkligen inte är så bra för mig kunde jag konstatera ännu en gång rätt nyligen. Jag valde att skjuta upp min senaste mens under en semester och herreduminskapare så arg jag var under hela den semestern. Så jag tänkte fula tankar om mig själv, så upp och ned jag var, så mycket biverkningar jag fick. Nej vet ni, till och med min man – och han reagerar inte i första taget – bad att jag aldrig ska äta dessa piller igen.
Så tröttsamt med alla dessa hormoner som erbjuds så frikostigt. Så tröttsamt att man måste må så dåligt, måste vara så arg, måste bli så trött på sig själv bara för att vettiga alternativ inte finns. Så gör undersökningen medsystrar oavsett vilka symptom eller inte du haft, gör den. Fyll fast i den på svenska om du inte är bekväm att göra den på finska, det brukar jag göra ibland 🙂
Det är så spännande hur det kan vara så olika! Jag har gått på p-piller till och från (mest till) i snart 15 år, och jag har aldrig märkt av desto större biverkningar – men däremot hur livskvaliteten har ökat på sina sätt p.g.a. mindre smärtsam och mer sällan förekommande mens. Men visst är jag också frustrerad över att det inte finns fler alternativ, för vad som funkar för en funkar ju bevisligen inte för en annan, och det vore ju för all del trevligt att kunna prova något som kanske skulle fungera ÄNNU bättre. Det är försök och misstag in till förbannelse som gäller för kvinnor och deras hälsa.
Ja, det är väl den sista meningen som egentligen gör mig mest arg. Problemet var kanske det att jag åt piller så länge så jag till slut inte visste vad som var jag och vad som var piller. Mina smärtor har faktiskt vuxit bort, vilket jag är extremt lycklig över. Mens hade jag ändå varje månad så känns som det betyder mindre och efter att ha övergått till kopp är det också rätt smärtfritt.
Men ja, som jag sade åt min bättre hälft att jag är så trött på dessa hormoner och att de är det enda alternativet.